4.

Hur många människor har olämpliga tankar när de tränar? Det är så lätt att låta böneordet bli mekaniskt. Då kommer minnesprogrammen med sina sparade produkter ! Det sker dock inte om vi har böneordet klart och känner kroppens rörelse eller ställning när vi ber. Jag brukar ändra ställning så fort skräp från minnesbanken kommer flygande. Men förändringen av kroppen är det lätt att komma tillbaka till den kärleksfulla fokuseringen på Kristus.

När du kultiverar i Helig Ande måste du ta livet på allvar. Vi har kort om tid att vara i Gud i den här kroppsliga formen. Vi har evigheten framför oss, ja inom oss. Men dagen vi lever behöver vila just i evigheten och det sker inte om vi idisslar minnen eller fasthållanden vid något.

Göra goda gärningar för andra är något som kommer av sig själv när vi ofta är i Kristus genom bönen. Vi får naturligt en välvillig inställning med tålamod och godhet. Men när andlighet blir mekaniska övningar, rabblande av böner och robotmässiga mässor, så sker ingen förvandling, ingen verklig glädje uppstår i hjärtat. Och då beter vi oss därefter.

Detta är universellt. Jag hörde dagligt prat i parkerna i Honolulu där man gjorde t'ai chi varje morgon. Medan kroppen fick röra sig pratade man all sorts strunt. Det är ungefär som europeiskt viskande skvaller i kyrkbänkarna medan prästen läser bönerna där framme vid altaret. Mänskligt !

När vi står i bön i en böneställning gör vi något som Anden vill med både sinne, själ och kropp. Hjärtat och kroppen gör samma sak: säger Namnet på vår Herre och tar in de vibrationer som utgår från det gudomliga för att göra oss levande. Vi blir levande i sanningen, vägen och livet.

Några av er kanske tänker : "Vad är det för fel med vara distraherad och tänka på allt möjligt medan man ber ? Vi är ju sådana och Gud älskar oss som vi är !!"

Ja Kristus vill möta oss som vi är. Men när vi tar emot Hans uppstånda ljus är det just detta vi helhjärtat gör, inte med halva hjärnan på mat och dryck och en spännande romans. Emottagandet är själva bönen och när den är sprlittrad mår vi inte bra. Möjligen är vi upphetsade eller lystna efter något, men vi mår inte andlig sett bra. Vi är inte fria, stilla eller fulla av Andens tålamod. Därför behövs en daglig och tundlig kultivering av Anden.

I detta universum finns det en andlig princip: "Ingen död på korset, ingen uppståndelse i ljus. Många skulle säga att detta är ett internt tänkande inom den kristna kyrkan. Men vi tänker detta om hela universum, ja hela skapelsen, både det vi ser och känner till och den mycket större del vi inte har en aning om. Den andliga kärleken är det djupaste i universum, till den tjänar varje subatomisk händelse och varje makroförlopp.

Kärnan i den mänskliga kroppen är en andlig receptivitet. Det är den vi engagerar i kultiverandet av bön och rörelser. Så hög uppfattning av den mänskliga organismen har vi. Den är inte endast en transportör av ett huvud och ett ansikte. Eller en konsument-maskin för mat och dryck och annat som påverkar oss.

Kanske kommer någon att säga : "Men jag vill inte kultivera. Jag bryr mig bara om att bli känd inom mitt område och helst framgångsrik. Och en hög lön skadar inte."

Att förklara hur det verkligen fungerar i livet är naturligtvis svårt för en person med den inställningen. Vi kan inte hjälpa alla andra till tro, hur mycket vi än försöker. Om någon väljer att lämnar sin kropp till ett strävsamt meningslöst liv och sent omsider undrar var lycka och mening tog vägen, kan vi inte göra mycket åt detta.