5.

När vi kultiverar bönen har vi inga problem. Detta märker alla som gör det dagligen och stundligen. Inför alla skandaler med präster som förgår sig på minderåriga frågade en biskop stillsamt: men varför ber de inte istället? Skrattretande enkelt, men ändå helt sant. Den som ber förgår sig inte på någonting. Det finns ingen sådan energi närvarande.

En utandning med Herrens Namn kan dämpa etthundra ondskefulla distraktioner. Det behövs egentligen aldrig någon kamp. Vi behöver inte motstå det onda, bara göra något annat. Det handlar inte om jakten på den eller den andliga välsignelsen, såsom vi ser i kyrkorna ibland. En sådan jakt kommer förr eller senare att attrahera verkliga problem.

Vissa människor kan bara inte ge upp det de har gjort i det förflutna. De så kallade vanesynderna sitter i hela livet, vad människor än försöker göra åt det. Det är därför Kristus har redan och en gång för alla utplånat våra synder. Lagen i GT lärde oss just det: vi kan inte själva komma över vanesynderna. Vi vet däremot att vi måste följa en enda väg - Kristi Ande och kultiveringen av den i bön.

Många predikanter älskar att tala om härligheten i Anden, men det räcker inte. Den verkliga kultiveringen kräver att du gör det. Och inte någon enstaka gång. Varje dag och stundligen. Du ska aldrig vara sysselsatt någon längre stund med något annat än bön. Varför skulle du det? Du hör inte till världen sedan du tagit emot Kristi nya liv, det uppståndna livet.

Vissa teologer och predikanter har skrivit böcker, men ärligt -- vem bryr sig?  Det är ofta böcker som är allt annat behovsproducerat. Det är konsumtion av ord och de tankar orden väcker när du läser. Om du läser dessa böcker kommer saker att hoppa ut ur orden och in i dig en liten kort stund. Behöver du det? Nej du kunde ha kultiverat bönen istället och varit renhjärtad. Du hade varit lyckligare då.